lilla A

Jaha. Då var man packad då alltså. Förutom allt som ska vara kvar under fotografering och visning. Imorgon bär det av mot strandhem...

Inte annat än att man känner ett sting av seperationsångest till lilla lägenheten. Vi har haft det rätt bra ihop sen jag flyttade in här helt själv för ca 10 år (!!!) sedan.

Men nu är det dax att gå mot nya äventyr och kliva upp en pinne på vuxenstegen.

Nu är jag hungrig. Men tyvärr har jag packat ner hela köket. Illa...

Lång dag idag. Och jag gjorde det jävlaranamma.

11.00 i förmiddags anlände vi til eslövs flygfält. Jag lite tyst och smått stirrig. På med overaller och selen och sen bar det iväg för mig, daniel och brian i ett litet gult flygplan.

Sex personer var vi. Och en pilot. Sen var planet fullt. Men fatta vilken underbar flygtur upp. Jag log från öra till öra hela tiden och lutade mig mjukt tillbaka på den jätteman vars mage jag satt fastspänd på. Underbar kille. Sjukt avspänd. "Du är så liten så du kan inte göra nån skada" sa han och sen hängde jag bara där och dinglade. Hade 200% tillit till honom och kände mig oerhört säker.

Lite läskigt blev det dock att se först brian sen daniel slängas ut från planet på 3000 meters höjd. Och att den sitta där själv, på kanten en bit ovanför molnen, och dingla med benen. Då var man inte så kaxig...

Känslan att sedan plötsligt rusa genom luften, fritt fall 200km/h genom molnen rakt ner mot marken var helt störd. Och när molnen skingrade sig och hela skåne plötsligt uppenbarade sig framför en blev det plötsligt oerhört påtagligt att jag faller som en sten och marken närmar sig! Var helt galet overkligt och lite av en utomkropps upplevelse.

När fallskärmen sedan utvecklats och farten stoppats upp och man plötsligt seglade i stilla mak var det helt otroligt. Enda negativa var mina tryckkänsliga öron och smärtan som plötligt gjorde sig påmind. Och den lätta känslan av åksjuka som endast 10 turer i rad på bergochdalbanan kan ge.
Man såg verkligen heeeeeela skåne. Jag har ju varit uppe i toppen av turning torso och tyckte det var sinnessjukt högt, men till skillnad från detta var torsot en trampolin på ett badhus.

När vi hängde där och dinglade började min tandem-kille plötsligt lossa på min sele och jag fick nog en panikartad stelhet. "Det är lugnt, rör du runt dig fritt som du vill" sa den überchilla killen som svar. Sen pekade han ut punkter i hela skåne och jag glömde bort att kolla för jag var så faschinerad av utsikten i helhet samt känslan av att jag klarat det. Det var som ett vackert lapptäcke låg utspritt under en. Den knallgula rapsen, gröna och bruna åkrar. vägar, hus. vatten.

"Gillar du att snurra" frågade han och sen spinnade han loss så åksjukan åter steg upp i halsen. "Ser du de prickarna där nere? Det är de som ska upp i planet härnäst ... du kan spotta ner på dem om du vill"

All and all en sjukt overklig upplevelse. och jag är så glad att jag vågade. Alice som stod tryggt på marken och betraktade våra insatser kände nog ett sting av ånger i efterhand...



Efter hoppet åkte vi iväg till Skäralid och Söderåsens nationalpark för lite lunch och promenad. Slutade med att vi hamnade på fel slinga och promenerade i 2 timmar tills vi hittade tillbaks. Sen var alla dödströtta av spänning, lättnad och promme. Hem. Middag i malmö. Vinka av de fina vännerna som begav sig hem mot köpenhamn och nu soooooova!!!! Fy fanken va lång dag!

Min kille och hans kompanjon(er) har gjort animationerna till två reklamfilmer för Proviva som just nu visas på tv.

Proviva "Three Bottles" from King Edward on Vimeo.

och

Proviva "A Juicier Journey" from King Edward on Vimeo.

 

 

De är så sjukt duktiga och jag tänker fortsätta att skryta om dem!!!

Daniel, Clabbe och Gurkan! Duttiga, fina!!

 

Jag har beställt en iPhone 4. En vit.

Helgen i danmark var härlig men gick på tok för snabbt.

Vi körde över i ärtan på fredag eftermiddagen, hamnade i rusningstrafiken och stod still ett tag innan vi lyckade styra kosan mot Rödby. Väl framme grillade vi massor och sjukt god mat och åt tills vi nästan dog.

På lördagen tog vi båten över till Puttgarden. (Jag och familjen Sramek i bilen med en bil5a och daniel till fots, vilket resulterade i att daniel kom med en båt tidigare än vi.) Efter en halvtimmes flanerande ensam på bordershoppen så lyckades daniel ha samlat ihop en hel kundvagn med diverse alkohol när vi väl anlände. Enbart starksprit då för han hittade inte ner från spritvåningen... Jobbigt det där att följa pilar och åka rulltrappa.

Sen blev det bada bada bada! Fasen va länge sedan jag åkte vattenrutchkana. Lide kaxig gav jag mig på den brantaste och spexade dessutom till det med att blotta lite gumphud. Oj ja jävlad vilken fart jag fick. Höll på att snurra 360grader i första svängen och skrek sedan som en stucken gris hela vägen ner. Övermodig? Ja minsan!!!
Med hjärtat i halsgropen spenderade jag sedan mesta tiden med att uppmuntra de små fisarna till simning.

Lördagkvällen hängde vi i det märkliga lilla köpcenter/upplevelsecenter som växt upp runt badhuset. Åt på tok för mycket buffé-mat (Jag förvandlas i sånna lägen till Sunes far Rudolf Andersson och ska gärna sätta i mig ett halvt bord själv. Och gärna det dyra!) och spelade sedan bort en massa pengar i spelhålan.

Min kille vann ett mjukisdjur till mig, och jag kände mig som 14 på nytt!

Haha

Söndagförmiddagen satt D och jag mest i utomhus-bubbelpoolen och solade. Sen var det dax att packa ihop och åka hem. Efter en stadig glass körde vi hem med ärtan igen. Så var semestern slut!

Snipp snapp snut, så kom söndagsångesten krypande...

Kan måndag aldrig komma?

Jag lääängtar efter att slippa röra och få börja organisera undan allt vårt skit!
Och få börja fotostyla lilla lägenheten med de rester som blir kvar.


Jag har bockat av ännu en kvarglömd sak idag! Bokat tid hos naprapat på torsdag. Det och ny säng på måndag kanske kan lindra mina tantsmärtor i rygg, axlar och högersida. "Du kan känna dig lite mörbultad ett par dagar efter, men benen kommer vara bra" var svaret på frågan om huruvida jag ska klara springa halvmara nästa lördag (två dagar efter). Så det ska nog gå bra. Får väl slänga i mig ett packe ipren innan och run til I drop, haha.

Jag känner att det börjar bli lite väl mycket nu...

Äntligen är allt med försäkringsbolaget klart.
Dagen idag har jag klöddat med bitterfittorna på diverse fackförbund och a-kassor, bara för att bestämma mig för att nu skiter jag i möget och väljer SAAK som a-kassa. De enda trevliga bemötandet jag fått! Så nu ska bara blankettarna om ändring in och sen kan jag kanske bocka av det på listan.

Förutom detta var vi på banken och gjorde lånfix idag, samt förberedde för mitt byte av bank. Detta känner jag mig också sjukligt förvirrad över och får väl se på med spänning vad som nu händer i månadsskiftet och vid betalning av räkningar...

Imorgon blir det att ringa elbolagen och se vad jag ska göra där för att allt ska gå korrekt till väga.

Måndag blir det hus, och vi fick en fin kom ihåglista på saker som måste fixas till dess.

Nästa torsdag blir det fotografering (innan dess måste lägenheten tömmas på allt överflödigt skit vi har samlat på oss), sen sätter försäljningen av lägenheten igång.

Och så försöker jag skriva ansökningar så fort jag får en minut över.



Idag fick jag även det fina beskedet att om vi vill måla om huset måste vi söka bygglov. Och sånt kan ju ta tid. Så det måste vi styra upp snarast så vi hinner måla i sommar om vi får det godkänt.


Och så försöker jag styra ihop ett schema för måndagens aktiviteter. Mycket som ska hinnas med på få timmar. Besiktiga flyttstädning, Möte på Peter Landgren, Överlåtelse, Hämta bil, hämta släp, köpa säng, köra fram och tillbaks med lådor och prylar och få över det viktigaste så vi kan börja bo.

Så ska man hinna jobba några dagar med...





Gaaaaahhhhhh!!! Och innan dess ska jag hinna med att slänga mig ut ifrån ett flygplan. Kanske det som behövs för att lätta på trycket lite.

Enligt schemat för träningsvecka nummer 17 skulle jag sprungti 4 ggr. Varav tre kortade distanser och ett långt på 110 minuter.

Man kan väl säga att jag inte riktigt är där...

Efter två intensiva veckor då jag inte hunnit med någonting så ska jag väl ta mig i kragen och hinna med någonting iallafall. Det är ju trots allt bara ett par veckor kvar. Gulp...


LÖRDAG:

Lite vattengympa på lalandia. Inte så imponerande prestation men dock... :)


SÖNDAG:

Löp 1 mil

Jag har skissat på hundgård:



Om det nu stämmer att det är 4 meter från villan till tomtgränsen/planket så kommer lilys nya hem se ut såhär:

Hus: 1,5 meter x 2,4 meter.

Gård: 4,8 meter (4 sektioner)  x 2,4 meter (2 sektioner)

Det ger en total yta på: 15,8 kvm (minus isoleringen i huset)

 

Enligt djurskyddsmyndigheten ska en hund som väger 20 kg ha ca 15-16 kvm rastgård inklusive "box", om jag har lyckats tolka rätt tabeller, och då bör ju detta vara tillräckligt. Lily väger ju bara strax över 15 kg om jag minns rätt.

 

Ska dubbelkolla allt innan jag beställer sektioner av Torsten.

 

Inför stundade försäljning har jag försökt piffa lilla lägenheten. Badrummet fräschade jag upp med lite ommålning. Även köket fick sig en omgång efter renskrubbningen förra helgen. Och igår gick jag loss och rev ut plastgolvet. Plankgolvet under var gammalt och ganska slitet med fantastiskt charmigt. Jag gjorde endast en ytslipning av det och ska lacka det två gånger för hållbarhetens skull (hann med en omgång idag, få köra nästa på söndag). Nu ser det en aning oldtime chabby chic ut, if I do say so myself. Väldigt härligt i kontrast till det vita samt till trähyllorna!

Lite smakprov med cp-dålig mobilkamera:



Mäklar-Anna på PeterLandgren var här igår och gav tips och råd för hur jag ska styla inför fotografering. Ska bli mycket spännande. Fotodag inbokad den 19, sen går det väl ganska kvickt innan lilla plutt-ettan kommer ut på hemnet. Kommer sakna den lilla borgen...

Förutom de väsentliga sakerna som framkom vid besiktningen såsom byta några murkna plankor, spika fast lite bläck, byta tak på tillbyggnadsdelen, borra nya ventiler och lite annat småfix så har vi bestämt oss för att sätta vår egen prägel på huset genom att måla det svart. Varken daniel eller jag är så beige:a av oss och när jag hittade en bild i sköna hem på ett svart trähus föll vi som furor. DET är vi!

Efter lite photoshop fix och trix testade jag färgen och tror att det kommer bli vrålsnyggt!!!


Nu:




Sen:



(Plus lite trädäck och prasslande bambu också så småningom... SNYGGT!!!)

Idag var en bra dag! Hela veckan var en bra vecka!

I tisdags slutfördes koloniaffären och jag tjänade mig en liten hacka. Mycket fint. Och jag är såååååå glad för de nya ägarna som redan är tokförälskade och superlyckliga!! All lycka till dem! Igår fick jag dessutom en liten påse lyxchoklad och en flaska vin av dem som tack för all hjälp. Underbara människor!

Idag hann jag med att jobba lite, ha möte med min mäklare angående lägenhetsförsäljningen, riva ut plastgolvet i lilla lägenhetsköket och med hjälp av min fina mor och hennes slipmaskiner slipa och snygga till det gamla plankgolvet. Imorgon blir det lackning som får stinka av sig och torka under helgen då vi befinner oss i danmark på minisemester.

Sist men inte minst hann D och jag med en snabb tripp till Trelle och köpte oss en söt liten grön Renault Clio. Den är helt underbar och går som ett skott den lilla ärtan!



The green hornet aka ärtan


Fasen va mina vuxenpoäng stiger till skyarna!
Bra skit.

Jag tycker det är ganska otroligt ibland hur en del människor väljer att se det negativa i allting omkring sig. När det egentligen inte borde finnas något negativt att se. Jag förstår inte vad som gör att det pessimistiska alltid måste överta. Och med detta säger jag inte att inte jag då och då väljer att se det hopplösa i alla situationer, för det gör jag. Tillfälliga sammanbrott av deppression och gråt för jag tycker livet ibland är mig orättvist. Men sen skakar jag det av mig, tar ett djupt andetag och inser att jag det jag har att vara tacksam för väger över det dåliga med miljoner. För jag har det bra. Jag har det sjukt bra. Jag har en fullkomligt underbar människa som älskar mig och värderar mig högt. En fantastiskt underhållande hund som genom att locka mig till skratt nog förlängt mitt liv med år. En otrolig familj som ställer upp för mig i våt och torrt. Vänner som inte blinkar eller väntar en sekund på att backa upp mig. Jag bor i ett jävligt vackert land där jag har frihet, mat och möjligheter. Jag har ett jobb som försörjer mig, ett tak över mitt huvud (snart ett jävligt vackert tak dessutom) och jag har varit lyckligt lottad genom livet.
Det handlar bara om hur man ser det. Är glaset halvfullt eller halvtomt?

Idag har vi varit och tittat på bil. Den var inte bra alls. Imorgon ska vi förhoppningsvis få reda på om vi kan kolla på en annan. Bil känns helt plötsligt som ett jättemåste när jag börjat jobba i trelle igen och vi rensar ut lägenheten för glatta livet och behöver köra till tippen samt införskaffa nya saker till huset. Bara såddär så klarar vi inget alls på cykel längre...

Lägenheten ja... vi har skrubbat kök i två dagar. Fy faaaan va äckligt det var. Snusk rann längst väggarna, och då var det inte alls länge sedan jag skrubbade köksluckorna senast. Nu var de täckta av borrdamm och cement och äcklerier. Men rent blev det. Sen slängde jag på ett nytt lager färg på väggara för att fräscha upp då jag skrubbat så hårt att färgen försvunnit på ett ställe hehe. Så om man bortser från golver (går fortfarande med skor inne pga äckligolv) så är lägenheten betydligt fräschare än för två dagar sedan. Nu ska jag bara få hit mäklaren också...

Träningen denna veckan var åter igen katastrofal. FATTAR inte var tiden tar vägen, och jag är helt slut om kvällarna. Snart dax för halvmara så jag måste ta mig i kragen igen och göra tid till löpning trots mycket behöver fixas. jaja, ska säkert gå bra det här med...

Jag önskar verkligen att dygnet hade haft lite fler timmar, jag hinner inte med :(