Skydiving
Lång dag idag. Och jag gjorde det jävlaranamma.
11.00 i förmiddags anlände vi til eslövs flygfält. Jag lite tyst och smått stirrig. På med overaller och selen och sen bar det iväg för mig, daniel och brian i ett litet gult flygplan.
Sex personer var vi. Och en pilot. Sen var planet fullt. Men fatta vilken underbar flygtur upp. Jag log från öra till öra hela tiden och lutade mig mjukt tillbaka på den jätteman vars mage jag satt fastspänd på. Underbar kille. Sjukt avspänd. "Du är så liten så du kan inte göra nån skada" sa han och sen hängde jag bara där och dinglade. Hade 200% tillit till honom och kände mig oerhört säker.
Lite läskigt blev det dock att se först brian sen daniel slängas ut från planet på 3000 meters höjd. Och att den sitta där själv, på kanten en bit ovanför molnen, och dingla med benen. Då var man inte så kaxig...
Känslan att sedan plötsligt rusa genom luften, fritt fall 200km/h genom molnen rakt ner mot marken var helt störd. Och när molnen skingrade sig och hela skåne plötsligt uppenbarade sig framför en blev det plötsligt oerhört påtagligt att jag faller som en sten och marken närmar sig! Var helt galet overkligt och lite av en utomkropps upplevelse.
När fallskärmen sedan utvecklats och farten stoppats upp och man plötsligt seglade i stilla mak var det helt otroligt. Enda negativa var mina tryckkänsliga öron och smärtan som plötligt gjorde sig påmind. Och den lätta känslan av åksjuka som endast 10 turer i rad på bergochdalbanan kan ge.
Man såg verkligen heeeeeela skåne. Jag har ju varit uppe i toppen av turning torso och tyckte det var sinnessjukt högt, men till skillnad från detta var torsot en trampolin på ett badhus.
När vi hängde där och dinglade började min tandem-kille plötsligt lossa på min sele och jag fick nog en panikartad stelhet. "Det är lugnt, rör du runt dig fritt som du vill" sa den überchilla killen som svar. Sen pekade han ut punkter i hela skåne och jag glömde bort att kolla för jag var så faschinerad av utsikten i helhet samt känslan av att jag klarat det. Det var som ett vackert lapptäcke låg utspritt under en. Den knallgula rapsen, gröna och bruna åkrar. vägar, hus. vatten.
"Gillar du att snurra" frågade han och sen spinnade han loss så åksjukan åter steg upp i halsen. "Ser du de prickarna där nere? Det är de som ska upp i planet härnäst ... du kan spotta ner på dem om du vill"
All and all en sjukt overklig upplevelse. och jag är så glad att jag vågade. Alice som stod tryggt på marken och betraktade våra insatser kände nog ett sting av ånger i efterhand...
Efter hoppet åkte vi iväg till Skäralid och Söderåsens nationalpark för lite lunch och promenad. Slutade med att vi hamnade på fel slinga och promenerade i 2 timmar tills vi hittade tillbaks. Sen var alla dödströtta av spänning, lättnad och promme. Hem. Middag i malmö. Vinka av de fina vännerna som begav sig hem mot köpenhamn och nu soooooova!!!! Fy fanken va lång dag!
11.00 i förmiddags anlände vi til eslövs flygfält. Jag lite tyst och smått stirrig. På med overaller och selen och sen bar det iväg för mig, daniel och brian i ett litet gult flygplan.
Sex personer var vi. Och en pilot. Sen var planet fullt. Men fatta vilken underbar flygtur upp. Jag log från öra till öra hela tiden och lutade mig mjukt tillbaka på den jätteman vars mage jag satt fastspänd på. Underbar kille. Sjukt avspänd. "Du är så liten så du kan inte göra nån skada" sa han och sen hängde jag bara där och dinglade. Hade 200% tillit till honom och kände mig oerhört säker.
Lite läskigt blev det dock att se först brian sen daniel slängas ut från planet på 3000 meters höjd. Och att den sitta där själv, på kanten en bit ovanför molnen, och dingla med benen. Då var man inte så kaxig...
Känslan att sedan plötsligt rusa genom luften, fritt fall 200km/h genom molnen rakt ner mot marken var helt störd. Och när molnen skingrade sig och hela skåne plötsligt uppenbarade sig framför en blev det plötsligt oerhört påtagligt att jag faller som en sten och marken närmar sig! Var helt galet overkligt och lite av en utomkropps upplevelse.
När fallskärmen sedan utvecklats och farten stoppats upp och man plötsligt seglade i stilla mak var det helt otroligt. Enda negativa var mina tryckkänsliga öron och smärtan som plötligt gjorde sig påmind. Och den lätta känslan av åksjuka som endast 10 turer i rad på bergochdalbanan kan ge.
Man såg verkligen heeeeeela skåne. Jag har ju varit uppe i toppen av turning torso och tyckte det var sinnessjukt högt, men till skillnad från detta var torsot en trampolin på ett badhus.
När vi hängde där och dinglade började min tandem-kille plötsligt lossa på min sele och jag fick nog en panikartad stelhet. "Det är lugnt, rör du runt dig fritt som du vill" sa den überchilla killen som svar. Sen pekade han ut punkter i hela skåne och jag glömde bort att kolla för jag var så faschinerad av utsikten i helhet samt känslan av att jag klarat det. Det var som ett vackert lapptäcke låg utspritt under en. Den knallgula rapsen, gröna och bruna åkrar. vägar, hus. vatten.
"Gillar du att snurra" frågade han och sen spinnade han loss så åksjukan åter steg upp i halsen. "Ser du de prickarna där nere? Det är de som ska upp i planet härnäst ... du kan spotta ner på dem om du vill"
All and all en sjukt overklig upplevelse. och jag är så glad att jag vågade. Alice som stod tryggt på marken och betraktade våra insatser kände nog ett sting av ånger i efterhand...
Efter hoppet åkte vi iväg till Skäralid och Söderåsens nationalpark för lite lunch och promenad. Slutade med att vi hamnade på fel slinga och promenerade i 2 timmar tills vi hittade tillbaks. Sen var alla dödströtta av spänning, lättnad och promme. Hem. Middag i malmö. Vinka av de fina vännerna som begav sig hem mot köpenhamn och nu soooooova!!!! Fy fanken va lång dag!
Kommentarer
Trackback
